anythingbutusual.blogg.se

Jag stampar i golvet för att känna fötterna på jorden. Jag stirrar på klockan och räknar sekunderna. Sen tittar jag ner på min hand där jag har skrivit "2013". ¨Året är två tusen tretton, jag är 22 år gammal och försöker motverka attackerna som plågar mig. Jag är här och nu och jag kan ta kontroll över mina känslor. De får inte kontrolera mig. Ångest är som en köttsoppa med blandade råvaror. Potatis, kött, morötter, lök. Mina känslor, blandade känslor som mest består av skamm.

Sommaren var den värsta som hänt mig, kanske även den bästa. Jag försöker att lära mig att leva med min panik ångest. Det är svårt. Jag kan inte längre leva på samma sätt som jag brukade. Min psykolog säger att jag måste "leka av mig lite" eftersom att jag var upptagen under hela min tonårs tid att kämpa för en stabil vardag. Jag trodde att jag var klar med att kämpa. Men nu så kom det här. Provade att gå ut och festa i går. Jag har minnesluckor och en ångest innanför bröstet som äter mig och svider in till benet. Min självkänsla är i botten och det känns som att mitt liv inte är värdefullt. Jag vill att mitt liv ska kännas värdefullt. Döden är inte ett alternativ, en gång mådde jag bra och jag vill komma dit igen en vacker dag. Den dagen kommer att bli så vacker. Ligga på ängen och dra handen genom gräset, se upp mot himlen och försöker se kaniner bland molnen. Det är en sak jag har insett att jag måste göra för att komma til den där dagen. Det är att sluta dricka alkohol. Min far är alkolist. Jag tänker inte bli den samma. Jag är rädd att jag faktiskt har blivit en. Men nu har jag fyllt min kvot. Har supit sen jag var 13. Jag är less på att vakna upp och inte minnas vad jag gjorde kvällen innan. Jag tappar mina gränser. Jag skäms över mig själv. Jag vill inte skämmas över mig själv, för det har lett till undvikande. Vill inte att människor ska se mig på stan, vill inte att någon ska se hur trasig jag är. Jag klarar inte av att bli avvisad, så jag frågar aldrig, då blir jag inte avvisad heller. Jag tycker synd om den man som en vacker dag kommer ligga brevid mig i gräset. Det kommer bli svårt att klara av mig. Jag längtar tills i morgon, då är det måndag och då kan jag söka jobb. Ta mig ifrån den här staden. Tack Gud för idag, även om det gör så ont så vet jag nu vad jag måste göra. Jag måste lära mig att leva med den här köttsoppan och sluta göra saker som får mig må som en rutten potatis.

 

A