anythingbutusual.blogg.se

Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att bli hittad. I den här världen känner jag mig väldigt liten. Allt jag drömt om, jag trodde jag var påväg. Nu är vägen jag går klädd i dimma. Jag kan inte höra tonerna till melodin som mitt hjärta sjunger. Dagarna går och det spenderas med att jag drömmer. Här och nu är jag naken och skör, mina ärr är synliga för omvärlden. Jag vill hitta en plats där någon som mig hör hemma. Gud, jag vill inte vara ensam.. Jag ber om en ängel som tycker om mig även de dagar då jag har ångest. Det känns som att det spelar ingen roll hur många tårar som faller ner och bränner längst min kind. Jag hittar mig själv på samma ställe ändå. I skogen är det tyst och solstrålar lägger sig i mossan mellan träden. Jag skulle kunna stanna här för evigt. Men 5 minuter bakåt är redan historia och jag måste gå och sätta mig i bilen och köra hem. Vart ska jag ta vägen?

 

 

/A