3 oktober 2013
Det blir bättre, i dag har det i alla fall känts bättre. Jag tror att det är lätt att hamna i ett hjul av tankar som äter upp en. Det är svårt att sätta stopp för ett rullande hjul i nedförsbacke. Man får helt enkelt kasta sig över hjulen och slänga det åt skogen. Dålig jämförelse kanske. Men det är lite så det känns. Jag vill inte att min ångest ska stå ivägen för mitt liv. Man säger att alla människor är lika mycket värda. Jag borde vara värd minst lika mycket. Dumheter har man gjort. Men jag har egenligen inte skadat någon. Jag skadar nog mig själv mer med mitt sätt att se på mig själv.
Min mamma är fantastisk. Hon var tvungen att stå ut med min fars egenheter under skilsmässan då jag var liten. Han var rent utsagt hemsk. Han är en sån här människa som kan vrida på saker och ting så att det låter som en äng med röda roser, barn som skrattar lyckligt och en himel som är så blå att den nästan svider i ögonen. Sveriges nationalsång spelar såklart i bakgrunden av en violin kvarett i rosa kjolar. När det egentligen är ett barn som sitter uppe på sitt rum och håller för öronen så att hon ska slippa höra hennes far gorma och skrika i fyllan. När han egentligen får sin omgivning att känna sig liten jämfört med honom. Att han trycker ner sin dotter så hårt i gyttjan att det faktiskt går så långt att hans dotter hellre önskar sig döden än att finnas till på denna jord. Men utsidan tror alla att hans liv är fantastiskt. Så var min barndom.
När jag pratar med min mamma så blir jag arg. Jag förstår inte hur hon klarade att gå igenom skilsmässan så ensam. Hon hade ingen och trodde att hennes barns liv var så fantastiskt med hans nya familj. Ingen vågade säga hur det egentligen var så klart. Men han fick henne att tro att hon var fruktansvärd. Det gör mig förbannad, För att det är hon som har tagit hand om hans barn. Han har inte tagit hand om oss. Han är inte frisk. Jag har aldrig i mitt liv mött en så manipulerande människa. Samtidigt tycker jag synd om honom. Att han inte förstår världen som finns runt omkring. Att han är så stolt att han skyller på alla i sin omgivning och kan inte se att han har begått så många misstag. Ett misstag var att han valde bort mig. Nej pappa, jag blev inte dålig för att min mamma är "dålig". Jag blev dålig när jag var tonåring för ditt drickande, jag blev dålig pga hur du behandlade mig och över hur du fick mig att känna. Jag har förlåtit dig. Frågan är dock om du någonsin kommer kunna förlåta dig själv den dagen då paletten faller ner.
/A