anythingbutusual.blogg.se

Det strömmar så många tankar igenom mitt huvud. Var kommer jag vara om 10 år? I vems armar kommer jag hamna? Jag är duktig på att leva i framtiden, sämre på att leva i nuet. Jag är en oroare. Ibland lever jag i historian, det som har hänt förr. Jag har svårt att lämna saker bakom mig och acceptera det som händer just nu idag. Att jag är arbetslös idag, den enda nyttan jag gör i livet i dag blir att hämta mammas bil på verkstan. Det är svårt att acceptera nuet då jag vet att det kommer bli bättre sen. Ibland är jag rädd av någon anledning att jag inte kommer hinna med att det blir bättre. Att något stort och hemskt kommer hända så att jag inte hinner få leva "lyckligt" dvs stabilt hädan efter.

Jag behöver struktur. I dag fick jag veta att jag har någon form av ångest diagnos. Jag är lättad över att det inte var något värre som borderline. Borderline har jag växt upp med. Min älskade syster har denna diagnos och det är inte en enkel diagnos. En ångest diagnos kan vara, PTSD, Fobi eller Tvångs tankar. Jag tror mest på PTSD för att fobier har jag inte och inte heller tvångstankar. Men för mig så spelar det ingen roll. Jag förtjänar ett bra liv precis som alla andra. Kärlek, jag förtjänar kärlek. Fastän det ibland känns som att jag inte gör det. När jag tänker efter så vet jag inte riktigt vad det är jag har fått mig själv att tro att jag har gjort som inte förtjänar kärlek. Jag har varit ung och dum. Jag är inte så dum längre.

Jag har varit väldigt kärleksfull, men de män som har fått min kärlek har inte gett mig varm kärlek tillbaka. De har gett mig något som jag har trott varit kärlek men det var något helt annat. För i kärlek ska det finnas respekt. Jag fick ingen respekt. Jag blir arg när jag skriver om det. De sägs att det är ett friskhets tecken. För att om man är ledsen för något som någon annan har gjort mot en under en lång tid, så är det lätt att lägga skuld på sig själv. Men nej, det tänker jag inte göra längre. Fel gör vi alla, men så mycket fel i livet har jag inte gjort för att bli behandlad som damm. Jag är nog lite rädd för kärlek också, för hur det faktiskt ska kännas. Jag vill få reda på hur bra kärlek är. Hur det känns att bli respekterad av en man. Hur det känns att vara med en man som tycker om mig precis som den jag är, även då jag har mina dagar med ångest. Någonstans finns han får vi hoppas.

 

/ A