anythingbutusual.blogg.se

Det blir bättre, i dag har det i alla fall känts bättre. Jag tror att det är lätt att hamna i ett hjul av tankar som äter upp en. Det är svårt att sätta stopp för ett rullande hjul i nedförsbacke. Man får helt enkelt kasta sig över hjulen och slänga det åt skogen. Dålig jämförelse kanske. Men det är lite så det känns. Jag vill inte att min ångest ska stå ivägen för mitt liv. Man säger att alla människor är lika mycket värda. Jag borde vara värd minst lika mycket. Dumheter har man gjort. Men jag har egenligen inte skadat någon. Jag skadar nog mig själv mer med mitt sätt att se på mig själv. 

Min mamma är fantastisk. Hon var tvungen att stå ut med min fars egenheter under skilsmässan då jag var liten. Han var rent utsagt hemsk. Han är en sån här människa som kan vrida på saker och ting så att det låter som en äng med röda roser, barn som skrattar lyckligt och en himel som är så blå att den nästan svider i ögonen. Sveriges nationalsång spelar såklart i bakgrunden av en violin kvarett i rosa kjolar. När det egentligen är ett barn som sitter uppe på sitt rum och håller för öronen så att hon ska slippa höra hennes far gorma och skrika i fyllan. När han egentligen får sin omgivning att känna sig liten jämfört med honom. Att han trycker ner sin dotter så hårt i gyttjan att det faktiskt går så långt att hans dotter hellre önskar sig döden än att finnas till på denna jord. Men utsidan tror alla att hans liv är fantastiskt. Så var min barndom. 

När jag pratar med min mamma så blir jag arg. Jag förstår inte hur hon klarade att gå igenom skilsmässan så ensam. Hon hade ingen och trodde att hennes barns liv var så fantastiskt med hans nya familj. Ingen vågade säga hur det egentligen var så klart. Men han fick henne att tro att hon var fruktansvärd. Det gör mig förbannad, För att det är hon som har tagit hand om hans barn. Han har inte tagit hand om oss. Han är inte frisk. Jag har aldrig i mitt liv mött en så manipulerande människa. Samtidigt tycker jag synd om honom. Att han inte förstår världen som finns runt omkring. Att han är så stolt att han skyller på alla i sin omgivning och kan inte se att han har begått så många misstag. Ett misstag var att han valde bort mig. Nej pappa, jag blev inte dålig för att min mamma är "dålig". Jag blev dålig när jag var tonåring för ditt drickande, jag blev dålig pga hur du behandlade mig och över hur du fick mig att känna. Jag har förlåtit dig. Frågan är dock om du någonsin kommer kunna förlåta dig själv den dagen då paletten faller ner. 

 

 

/A

Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att bli hittad. I den här världen känner jag mig väldigt liten. Allt jag drömt om, jag trodde jag var påväg. Nu är vägen jag går klädd i dimma. Jag kan inte höra tonerna till melodin som mitt hjärta sjunger. Dagarna går och det spenderas med att jag drömmer. Här och nu är jag naken och skör, mina ärr är synliga för omvärlden. Jag vill hitta en plats där någon som mig hör hemma. Gud, jag vill inte vara ensam.. Jag ber om en ängel som tycker om mig även de dagar då jag har ångest. Det känns som att det spelar ingen roll hur många tårar som faller ner och bränner längst min kind. Jag hittar mig själv på samma ställe ändå. I skogen är det tyst och solstrålar lägger sig i mossan mellan träden. Jag skulle kunna stanna här för evigt. Men 5 minuter bakåt är redan historia och jag måste gå och sätta mig i bilen och köra hem. Vart ska jag ta vägen?

 

 

/A

Paniksyndrom.

Det fick jag höra i dag. Hade aldrig hört talas som panik syndrom förr.

Men jag är glad att jag äntligen får veta varför det blir som det blir ibland.

Jag har just proppat i mig två atarax för att motverka en attack.

En god nyhet är att jag ska på jobb intervju på fredag, jag är jätte glad.

Mitt liv har varit som en berg och dal bana under det senaste året. Rastlös som jag är så vet jag att jag inte kommer kunna vara nöjd med ett jobb. Jag måste göra mer, få ut min kreativitet någonstans, i någon form.

Jag är här och jag orkar inte fly från mig själv längre. Jag vill bli stark igen.

 

A

Det strömmar så många tankar igenom mitt huvud. Var kommer jag vara om 10 år? I vems armar kommer jag hamna? Jag är duktig på att leva i framtiden, sämre på att leva i nuet. Jag är en oroare. Ibland lever jag i historian, det som har hänt förr. Jag har svårt att lämna saker bakom mig och acceptera det som händer just nu idag. Att jag är arbetslös idag, den enda nyttan jag gör i livet i dag blir att hämta mammas bil på verkstan. Det är svårt att acceptera nuet då jag vet att det kommer bli bättre sen. Ibland är jag rädd av någon anledning att jag inte kommer hinna med att det blir bättre. Att något stort och hemskt kommer hända så att jag inte hinner få leva "lyckligt" dvs stabilt hädan efter.

Jag behöver struktur. I dag fick jag veta att jag har någon form av ångest diagnos. Jag är lättad över att det inte var något värre som borderline. Borderline har jag växt upp med. Min älskade syster har denna diagnos och det är inte en enkel diagnos. En ångest diagnos kan vara, PTSD, Fobi eller Tvångs tankar. Jag tror mest på PTSD för att fobier har jag inte och inte heller tvångstankar. Men för mig så spelar det ingen roll. Jag förtjänar ett bra liv precis som alla andra. Kärlek, jag förtjänar kärlek. Fastän det ibland känns som att jag inte gör det. När jag tänker efter så vet jag inte riktigt vad det är jag har fått mig själv att tro att jag har gjort som inte förtjänar kärlek. Jag har varit ung och dum. Jag är inte så dum längre.

Jag har varit väldigt kärleksfull, men de män som har fått min kärlek har inte gett mig varm kärlek tillbaka. De har gett mig något som jag har trott varit kärlek men det var något helt annat. För i kärlek ska det finnas respekt. Jag fick ingen respekt. Jag blir arg när jag skriver om det. De sägs att det är ett friskhets tecken. För att om man är ledsen för något som någon annan har gjort mot en under en lång tid, så är det lätt att lägga skuld på sig själv. Men nej, det tänker jag inte göra längre. Fel gör vi alla, men så mycket fel i livet har jag inte gjort för att bli behandlad som damm. Jag är nog lite rädd för kärlek också, för hur det faktiskt ska kännas. Jag vill få reda på hur bra kärlek är. Hur det känns att bli respekterad av en man. Hur det känns att vara med en man som tycker om mig precis som den jag är, även då jag har mina dagar med ångest. Någonstans finns han får vi hoppas.

 

/ A